Begrepp Ordlista

Växter som är ettåriga och alltså gror från frön, blommar, förökar sig och dör inom ett år.

Långa kedjor av glukos (socker) som bygger upp växters cellväggar och är huvudbeståndsdelen i "trä" (som vi vardagligen kallar det).

Hud. Även för växter är detta det yttersta cellagret som finns på både blad, stam och rot.

Transport av ämnen ut ur en cell då ämnena inne i cellen är omslutna av ett membran som sedan smälter samman med cellmembranet och ämnena släpps ut utanför cellen.

Den del av ledningsvävnaden som transporterar socker och andra organiska ämnen runt i växten. Motsvarar i det närmaste människans blodomlopp.

Den nedre delen av pistillen som innehåller fröämnet. Fröet finns i frukten.

Fröväxters kvinnliga könsceller som hittas i fruktämnet. Fröet finns i frukten.

Den del av vävnaden i en växt som inte är epidermis eller ledningsvävnad och som därmed endast "fyller ut" växten med celler. Denna vävnad kan antingen vara mjuk eller fungera mer som en stödjande vävnad.

Är namnet på den typ av växter som gömmer sina frön i någon sorts frukt vilket gör att de till skillnad från nakenfröiga växter har två höljen runt sina äggceller (och senare embryon). Heter Angiospermae på latin.

Heter kambiet i bestämd form och är en specifik meristem som finns mellan barken och veden i ett träd.

Består av två delar, xylem och floem, och är den den del av växten som sköter ämnestransporter. Det vill säga transporterar bland annat vatten och näringsämnen.

Är ett stödjande material i växten.

En delningsvävnad i växter där ny vävnad bildas och gör det möjligt för en växt att växa både på längden och bredden. Kan liknas med tillväxtzoner i människans skelett.

Delar hos växter som är i stort sett lika stora oavsett ålder och övrig storlek, exempelvis blad och blommor. Som man kan se på unga och äldre individer av träd så skiljer sig stammens storlek och form mycket, men bladen brukar ha samma storlek.

En lågväxt växt, på grund av avsaknad av stöd och ledningssystem, där nästan alla arter är gröna. Dessa växter har inga rötter och deras klyvöppningar går inte att stänga. Mossor förökar sig via sporer som släpps ut och hittar varandra endast när marken är fuktig.

Den översta delen av pistillen i en blomma som tar emot pollenkornen vid befruktning.

Fröväxter som endast har ett hölje runt sina äggceller (och sedan embryon) så att fröna sitter mer naket än hos gömfröiga växter. Barrträd är en vanlig nakenfröig växt. Heter Gymnospermae på latin.

Växter som lever i flera år och alltså övervintrar och skjuter nya skott varje vår.

Det honliga könsorganet i en blomma.

Porer som sammanlänkar cellerna i växter med varandra och öppna möjligheter till kommunikation genom cellväggar.

Fröväxters hanliga könsceller som hittas på ståndarna.

En trådlik rad av celler som är det första stadiet i mossors utveckling.

En encellig förökningskropp som vissa organismer använder vid förökning. Denna cell kan vara haploid eller diploid.

Kallas vardagligen ormbunkar. Dessa liknar mossor på så vis att de förökar sig med sporer som släpps ut när marken är fuktig men sporkärlsväxter är stabilare och har vävnad som ger stöd, ledningssystem och rötter som gör att de kan växa sig högre.

En avskuren/avklippt stam-, gren- eller rotdel av en växt avsedd att stickas ned i jord eller sättas i vatten för att slå rot och bilda en ny planta.

Pistillens stift är den kanal som leder från märket till fruktämnet i en blomma.

Den hanliga könsorganet i en blomma som tillhandahåller pollen vid fortplantning.

En cell där inga delar av dess DNA stängts av och som då inte har inriktats till att bli en viss typ av cell. Växter består till stor del av totipotenta celler och det är därför man kan ta sticklingar från många växter (dock inte alla).

Är den delen av ledningsvävnaden som består av den mer stabiliserade veddelen och som har i uppgift att transportera vatten och oorganiska ämnen (mineraler) i växten.

Färglösa plastider som lagrar stärkelse i underjordiska organ (exempelvis rötter).

När en organism är självförsörjande, det vill säga kan producera sin egen "mat" och inte behöver livnära sig på andra organismer. En sådan organism kallas autotrof.

Det mineralnäringsämne som det finns för lite av i jorden vilket gör att växten inte kan växa som den ska kallas för den begränsande faktorn.

En sorts växt som kräver mindre energi vid fotosyntesen än C4-växter men som inte klarar av varma och torra klimat lika bra.

En sorts växt som kan växa effektivt trots dålig tillgång till vatten. De kan göra detta tack vare att deras fotosyntes är mer effektiv än C3-växters. Detta är den mest effektiva form av fotosyntes vi känner till.

Den andra delen i fotosyntesen där energin från den fotokemiska reaktionen tillsammans med koldioxid bildar kolhydrater. Kolhydraterna kan sedan användas för att bygga upp cellulosa.

En typ av fotosyntes hos växter som lever i extremt torrt klimat vilken fungerar så att växten på natten tar in och binder koldioxid vid syror och sedan använder denna koldioxid på dagen då den kan ha klyvöppningarna helt stängda. Detta är den minst effektiva form av fotosyntes vi känner till.

Motsatsen till fotosyntes där en organism förbrukar syre och kolhydrater och producerar koldioxid, vatten och energi.

Den del av fotosyntesen där vatten och solljus omvandlas till syrgas och energi. Man kan säga att det är bindning av energi från ljus.

Den process där levande organismer omvandlar ljus, vatten och koldioxid till kolhydrater och syre.

Fågel- och fladdermusspillning som kan användas till gödsling då det är rikt på nitrat. Man kan även utvinna nitrat och fosfot från detta vilket kan användas i konstgödsel.

Ett pigment som är det som gör växter gröna och om spelar en viktig roll i fotosyntesen då det fungerar som en "ljusansamlande antenn".

En organell vari fotosyntesen sker.

En öppning i växtens blad som kan öppnas och stängas. Denna öppning är den som möjliggör ett gasutbyte mellan växten och dess omgivning.

Vid svagt ljus väger fotosyntesen och cellandningen upp varandra så att nettoutbytet av koldioxid blir noll. (?) (Något med skugg- och solväxter att göra?)

ett oorganiskt gödselmaterial som framställs syntetiskt.

En sorts röda och gula plastider som finns i blommors kronblad men som inte deltar i fotosyntesen.

Ofta färglösa blad som blommor är uppbyggda av.

Näringsämnen som växter behöver mycket av. Till exempel syre, kol, kväve, svavel och fosfor.

Näringsämnen som växter behöver, men inte så mycket av. Till exempel järn, koppar, mangan, klor och zink. (varför spårämne?)

Joner av ett grundämne (oftast en metall) som växter tar upp från jorden med hjälp av vatten.

En grupp organeller som finns i växtceller dit bland annat kloroplaster hör.

Plastider som finns groende frön och inte utvecklats till fungerande kloroplaster ännu.

Ett enzym som kombinerar koldioxid med en sockermolekyl med fem kolatomer för att i slutändan bilda två sockermolekyler med tre kolatomer i varje.

En växt som inte kräver mycket solljus för att fotosyntesen ska kunna fungera och som inte klarar av att utnyttja starkt solljus särskilt bra. Motsatsen till solväxt.

Växtcell som i par bildar klyvöppningar på växters blad.

En växt som utnyttjar skarpt solljus bra och som inte skadas av det så lätt men har ett högt krav på hur mycket solljus som krävs för att fotosyntesen ska kunna fungera. Motsatsen till skuggväxt.

Utrymmet mellan tylakoiderna och kloroplastens membran där den koldioxidfixerade delen av fotosyntesen sker.

"Travar" av membranblåsor i kloroplasterna där den fotokemiska delen av fotosyntesen sker.

En spontan spridningsprocess som sker främst i vätskor och gaser.

En cell i floemet som transporterar ämnen med aktiv transport in i och ut ur silcellerna. De föser även silcellerna med allt material en cell behöver för att överleva och har därför fler ribosomer och mitokondrier än vanliga växtceller.

Döda celler som transporterar vatten i xylemet men som är rymligare än trakeider. Dessa celler finns inte i barrträd.

En spontan utjämning av ämneskoncentrationer som sker mellan membran. Kan definieras som vattens diffusion genom membran.

En mekanism som transporterar vätska uppåt i växter genom att den aktiva transporten in i roten tillsammans med den efterföljande osmosen ökar trycket i roten. Denna mekanism är dock otillräcklig för att på egen hand transportera vätska i ett 100 meter högt träd, för det krävs hjälp av avdunstningen från bladen och vattnets dipolaritet.

En cell i floemet som transporterar organiska ämnen runt i växten. På grund av dess avsaknad av cellkärna förser följecellerna dessa celler med såväl de organiska ämnen de ska transportera som med de byggstenar de inte kan producera själva men behöver för att överleva.

Långsmala döda celler som transporterar vatten i xylemet.

Den mest accepterade teorin för hur ämnen transporteras i floemet. Denna teori går ut på att socker i bladen aktivt pumpas in av följeceller i silcellerna varpå vatten strömmar in på grund av det osmatiska trycket. Osmosen gör att trycket ökar och vätskan pressas framåt. När sockret når delar av växten där det behövs pumpas det aktivt ut av följecellerna och vattnet strömmar ut från floemet varpå ny sockerlösning kan transporteras framåt.

Ett växthormon som är viktigt vid fototropism och gravitropism.

Ärr som tallar får efter att ha blivit brända av eld, till exempel vid en skogsbrand.

Växters reaktion på ljus då de växer så att det är skuggigt åt det ena håller, det vill säga att de böjer sig och växer mot solen.

En grupp ljuskänsliga ämnen i en växt som bland annat kontrollerar dygnstrytmen och därmed även när det är dags att blomma (styrs av dagens längd).

När gravitationen drar ner växtens sida mot marken och växten böjer sig för att växa upp mot solen. Sker till exempel när jorden glider iväg så att växten rasar.

De första bladen som kommer upp när ett frö har grott till en ny planta.

En växt som endast kan blomma när natten har en viss längd och dagen är kort.

En växt som endast kan blomma när dagen har en viss längd och natten är kort.

Hormoner som gör så att växten fungerar och växer som en helhet.

En organsim som behöver tillgång till syre för att överleva. Motsatsen till anaerob.

En organism som inte behöver tillgång till syre för att överleva. Motsatsen till aerob.

En grupp organismer som ser ut som svampar och bildar hyfer men som man tror är närmre släkt med alger.

Uppbyggande reaktioner i levande organismer.

"Tappar" som växer ut från undersidan av svampens hatt och som sedan släpper ut sporer.

En grupp svampar dit bland annat "hattsvampar" hör, alltså de svampar vi normalt plockar i skogen. De förökar sig via basidier och fruktkroppar.

En process där celler absorberar material från utsidan genom att innesluta det med sitt cellmembran.

En organism som kan genomföra fotosyntes.

Man kan kalla dessa för svampens avkommor. Det är alltså ett sätt för svampen att föröka sig genom att hyfer "tovar" ihop sig.

Svampar som man inte hittar några fruktkroppar och därmed är svåra att gruppera. Namnet kommer från att de ses som "ofullbordade svampar".

En organism som enbart kan leva genom att konsumera andra levande eller döda organismer.

En sorts trådar som svampar till stor del består av.

Små "tappar" som lossnar från lavar vid könlös förökning.

En mikroskopisk svampsort som är encelliga och naturligt inte bildar hyfer.

Nedbrytande reaktioner i levande organismer.

Ett ämne som svampars cellväggar består av och som är snarlikt det som bygger upp insekters yttre skal.

Specifika delar av mycelet som ser ut som penslar och som bildar sporer.

En mutualism mellan en mykobiont och en fotobiont.

När två organismer lever tillsammans och vinner på att hjälpas åt. Bland annat en gruppering av svampar (lavar) lever på det viset.

Ett nätverk av hyfer som sträcker sig mellan flera svampar.

En sorts svamp som utgör grundstrukturen i den mutualistiska formationen vi kallar lav.

En mutualism mellan en högre växt (ofta ett träd) och en svamp.

Sjukdomar hos människor som är orsakade av svampar.

En grupp mikroskopiska svampar som till skillnad från jästsvampar bildar hyfer.

En gruppering av svampar, vilka lever tack vare att de bryter ner döda delar av organismer.

En gruppering av svampar som lever som parasiter, det vill säga de skadar en annan organism för sin egen vinning.

En mögelsvamp som finns i ost och penicillin och som förstör matvaror.

Specifika delar av mycelet som är små hålrum och som bildar sporer.

Speciella mjöliga delar av en lav som bildar soredier.

Nystan av hyfer och alger som lossnar från lavar vid könlös förökning.

En encellig förökningskropp som vissa organismer använder vid förökning. Denna cell kan vara haploid eller diploid.

Små påsar med sporer i.

En grupp svampar dit bland annat murklor och flertalet svampar som ingår i lavar hör. De förökar sig via sporsäckar och fruktkroppar.