Hinduism

En helig flod i Indien

Hinduismen är en rad av olika traditioner som från Indien som tillsammans bilder ett sätt att leva. Det finns inte en enda hinduism, utan många varianter av den. Hinduer menar inte att sin religion är den enda rätta - de menar att alla världens religioner är olika sätt att nå samma sak: frälsning.

Det finns omkring en miljard hinduer i världen och de befinner sig i: Indien, Nepal, Bangladesh, Pakistan, och Sri Lanka.

De delar en lång och helt egen historisk tradition

De känner till innehållet i Vedalitteraturen

De vördar och respekterar brahminerna

De har alla fötts in i ett kast

De ser kon som ett heligt djur

De kremerar sina döda

Dharma har inom hinduismen två betydelser:

1. Plikt. Man har pliktar att uppfylla utöver de man får av sitt kast.

2. Lära.

Sanatana dharma betyder 'den eviga läran'.

Hinduism är resultatet av en kulturkrocka som skedde i det s.k. Femflodslandet mellan 2000fkr och 1500fkr. Invandrarna, arierna, vandrade på Indusbefolkningen, som bodde vid indusfloden. Arierna kom med sanskrit, språket som möjliggjorde vedaböckernas skapande, och med idéen av kastsamhälle. Indusbefolkningen var ett vatten- och reningsdyrkande folk, och de dyrkade även vad man tror var en tjur.

Brahma är världens skapare. Men det är allt. Han skapade världen och drog sig sedan tillbaka i väntan på nästa skapande. Brahmas hustru, Sarasvati, var också till hjälp. Det är ur deras förening som allt ser omkring oss har uppstått.

Vishnu ansvarar för att upprätthålla världen, och han är den största anledningen till att allt fortfarande existerar. Han avbildas som en stående figur med fyra armar, varav alla håller i något som representerar de element vi finner på jorden, ex eld, vatten, jord, luft, intellekt och medvetande.

Shivas uppgift är att förstöra världen, men trots uppgiften så är hon inte ond, utan hon gör det för världens eget bästa. Hon förstör för att en ny, ren och god värld ska kunna skapas av Brahma. Inom hinduismen pratar man om att allting går mot sin död, allting går från rent till smutsigt, och förr eller senare måste det elimineras. Detta är Shivas jobb.

Enligt hinduismen är 'kala', alltså tiden, cirkulär. Tiden från start till slut är 4 320 000 000 år. Sedan börjar det om. Denna tid är en 'kalpa'.

Några av de äldsta texterna i vedaböckerna. En viktig del av hinduismen. Tillkom mellan 800 fkr och 200 fkr. De består huvudsakligen av dialog mellan läraren och hans elever. Den handlar om tillvarons innersta mening.

Ett evigt kretslopp av död och återfödelse.

Världssjälen (jfr Helige Ande kristendom).

Brahman är alltings ursprung och finns i allt, överallt.

En människas atma är den del av dig som består av Brahman. Ordagrant betyder atma själ eller andedräkt. Det är atman som återföds när man dör.

Hinduernas version av frälsning. Man når frälsning när din atma enas med Brahman. Då hoppar man också ur samsara och slipper återfödas igen. För att nå moksha krävs stora insikter, och stora kunskaper som bara kan fås genom att återskapas många gånger och leva många goda liv.

För lekmän är ofta Upanishaderna svåra att ta sig an och förstå helhjärtat till skillnad mot om man vore en brahmin (hinduisk präst). Läran är helt enkelt för avlägsen och svår. Men hur gör man då för att närma sig världssjälen Brahman? Jo, hinduismens rika gudavärld är svaret. Man ser de många gudar som egenskaper av Brahman som man kan dyrka. Valet av dyrkan kan variera under livets gång och detta anses vara normalt. Hur som helst så dyrkar man ändå Brahman.

En rörelse inom hinduismen där man dyrkar kvinnliga gudar. Trots att man ofta tillber många olika kvinnliga gudar inom Shaktism så tror man att de alla är olika former av en enda, nämligen Mahadevi (den stora gudinnan).

Mahadevi har två sidor: en god och harmonisk, och en vild och mörk. Den onda sidan kunde inte kontrolleras av de manliga gudarna och därför är den sidan populärast att dyrka bland rörelsens följe.

Skrevs ner under en lång period med sin början vid ca 1500 fkr.

En del av vedaböckerna, och den är betydligt mer folklig och lättförstådd än Upanishaderna. Eposen är stora diktverk som tillkom mellan 200 fkr och 200 ekr. De berättar om gudar och olika hjältars bragder. Den är mycket populär.

Hinduers gudstjänst. Den utförs individuellt, till skillnad från många västerländska religioner. Gudstjänsten inleds med att man ringer i en liten klocka för att kalla till sig den gud man dyrkar. Sedan man uttalar det heliga 'mantrat', AUM. AAAUUUUUM. Ofta sitter man framför någon slags symbol. Man brukar recitera någon eller några heliga texter. Man lägger också små gåvor till gudarna framför altaret. Ofta mediterar hindun en stund under pujan.

Brahmin: för brahminer är pujan en mycket viktig del av dagen. De följer betydligt striktare regler än lekmän och måste hålla sig renare än dem.

Lekmän: för lekmän kan pujan vara mer personlig, och alla ritualer och renlighetsregler måste inte följas lika noggrant.

Brahminer (präster)

Kshatriya (krigare, ämbetsmän)

Vaisyas (handelsmän, hantverkare)

Sudra (bönder, tjänare)

Daliter ('de oberörda')

Tidigare använde man begreppet 'varna' (färger) för att benämna olika kast, men idag använder man istället begreppet 'jati' vilket betyder födelse, eller vad man är född till. Folket i den femte gruppen, daliterna, var urspringligen Indusbefolkningen.

Idag är jati mer av en yrkesindelning, och även om man inte arbetar inom sitt födda yrke så tillhör man gruppen ändå. Det finns ca 3000 - 6000 jatis i indien idag och inom dessa finns ytterligare undergrupper. Alla grupper har en jati de tillhör.

Den femte gruppen, daliterna, brukar dock benämnas som kastlösa. Detta stämmer dock inte eftersom att de har ett eget kast, men de stod bara utanför det ariska kastsystemet på den tiden och fick sitt eget.

Dharma: plikt och dygd. Vara kärleksfull och hjälpsam emot sina medvarelser.

Artha: strävan mot en god ekonomi och att man förvaltar sina tillgångar väl.

Kama: njut av allt som sinnena och livet erbjuder, och utveckla kärlekens konst.

När människan lever efter dessa tre principer, så lever hon rätt, enligt hinduismen.

Ahimsa är principen om icke-våld. Man skall inte orsaka smärta hos någon annan levande varelse. Detta har lett till att många hinduer blivit (tvångs- ) vegetarianer.

En helig man inom hinduismen.

1. Kunskapens väg (jnana yoga): inriktar sig på Upanishadernas lära och att se på förhållandet mellan Brahman och atman. Detta gör man genom att mycket nära studera hinduismens heliga texter, ex Upanishaderna så klart. Man ställer sig också svåra existentiella frågor enl typen "Vem är jag?". Denna väg kräver stor disciplin och mycket tid.

2. De andliga övningarnas väg (hatha yoga): man tränar upp andningen, den mentala disciplinen och kroppens funktioner till sån perfektion att den egna atman kan lämna kroppen och förenas med Brahman (moksha).

De enklare vägarna har vuxit fram under tidens gång eftersom man insåg att alla behövde ha hopp om att någon gång nå moksha, även lekmän.

1. Gudskärlekens väg (bhakti yoga): den vanligaste av alla frälsningsvägar. Dess anhängare kallas 'bhaktifromma'. Denna väg går ut på att visa fullständig hängivenhet inför Gud, representerad av guden Krishna.

2. Gärningarnas väg (karma yoga): i denna väg ser man pliktuppfyllelsen, och sin karma, som sin väg till moksha.

Anhängare till bhakti yoga

'Pan' = all. Panhinduiska tempel är vanliga i Sverige, och de hyser alla de hinduiska gudarna.

Krishnu är Vishnus åttonde avatar och en av de mest omtyckta hinduiska gudarna. Han är berömd för att vara en busig och skojig gud, men han kan också utföra mirakel. En gång lyfte han ett helt berg för att skydda sina anhängare från regnet. Krishna är hjälten i många berättelser.

Ganesha är guden med elefanthuvudet. Han undanröjer hinder och beskyddar människor på resa. Ofta ber man till Ganesha om man ska inleda ett nytt kapitel i sitt liv, som att flytta hemifrån eller chansa sin tillvaro på något. Han är sonen till Shiva (förstöraren).